Bloggen om mitt livs dagar och tankar

Idag har det varit lite lugnare med barnen. Då ena åkte med mormor sin för att ta hand om kusiner. Så då fick jag umgås själv med den yngsta. Så vi spela lite fotboll och cykla lite fram tills den cykeln jag använde flippa ur då styret hade sitt eget race så jag fick gå tillbaka sen från det ställe vi var vid. Annars varm och trevlig dag.

Shit vad underbar vecka man har med syskonbarn och syrran.
Man skulle allt vilja vara lite som en bläckfisk med flera armar eller clonad så man kunde vara på flera ställen än just bara ett ställe.
Syskonbarn som är mellan 7 och 9 år gammla är som en platta redbull energi dryck. Från 8 till 22 på kvällen håller dom i gång i stort sätt hela tiden. Och jag försöker röja och städa och plocka undan och rastar hunden min i mellan varven som dom öser och plockar fram saker och ting hela tiden. Men själva städningen är det desstå värre med. Jösses var man så när man själv var liten och i samma ålder.
Jag har absolut inget minne av det hela.
Men i vanliga fall så brukar jag försöka ta och sova siesta för att bara kunna orka med mig själv med en släng av adhd/mbd/intellektuellt funktionsnedsättning. Så denna vecka är mycket intryck, ljud och livat. Så efter denna vecka är man väll total slut.

Men visst ibland är det ljuvligt att få umgås med dom som får en att leva med i mellan åt blir det lätt att det blir jobbigt och kaos som nu i kväll när båda barnen och mamman var rejält trötta. Och barnen vägrar sova medans mamman behöver sova och jobba för att tjäna in pengar för att föda upp dessa småttingar.då blir det lätt kaos i familjen och även moster tappar fattningen.

Satte på fläkten och gick och la mig på min syster dotters rum med hunden.
Så nu får man hoppas på att dom somnade av ilska,tårar,trötthet.
Men tyvärr så tror jag att dessa två barn är något bortskämda. Får nämen sova tillsammans i samma dubbel säng som sin mamma. Helt otroligt måste man ju ändå säga. Och det mesta får man när man säger det här vill jag ha. Minns absolut inte att jag var så med min lilla tös som nu är 20 år. Helt ofattbart att min dotter är 20 år och bor med sin första pojkvän och tog även nyligen studenten. Jag kan inte förstå att denna vackra tjej blivit så stor och vuxen och klok. Men ändå så kommer hon alltid vara min lilla dotter dom man nog aldrig kommer att sluta oroa sig för.
Men hon är min bästa vän och min underskrift och kloka dotter som jag älskar mest av allt bortsätt från min älskade hund.

Lite bad vart det på kvällen

Nej man kanske borde försöka sova lite nu.
Ny tidig dag i morgon.

Urs i natt är det svårt att sova. Pga av tandläkar besök med att dra ut en tand i morgon.

Hjälp hur ska man göra!!
Mina tankar rullar

Asså så svårt det är....

Jag berättade ju tidigare att mamma min och min syster och bonus pappa tycker att jag borde byta hund till något lite mindre ras. Som inte äter lika mycket och som är mer lätt hanterlig som inte väger så mycket och drar och hoppar med mera. Och sen tänker dom på allergi och astman. Och i fall jag behöver hundvakt i bland. Som exempelvis i fall man åker till sjukhuset eller ska resa bort ibland. För nu tycker dom att James är för stor och som väger för mycket och drar. Och lite svår hanterlig ras. Men han är ju ändå en unghund fortfarande upp till 2 eller 3 år. Dom tror att jag inte har råd med mat osovidare till honom. Dom menar på ju mindre hund desstå mindre mat och mer lätt hanterligare.

Och dom menar på i fall mina syskonbarns pappa tar över honom så kommer jag fortfarande få möjlighet att träffa honom. Men jag måste fråga dig om tips och råd tanken på du som är mer utomstående. Men sen tanken på det där med Yra så är det ju så var vi på olika sidor om hennes avlivning och dom hade ingen medkänsla kändes det som. Tanken på att det var ju jag som i stort sätt levde med Yra dag som natt. Och hade med mig henne i stort sätt överallt i 9 års tid. Så därför betyde ju hon otroligt mycket för mig och jag ville göra det som kändes rätt för oss i slut skedet efter som jag kände att en skjutning kändes för grymt. Men kanske det snabbaste. Men ändå så fick jag och Ronja chansen att säga farväl av henne på ett nära sätt och vara med henne in i det sista trots att det kanske var stressig process för Yra. Men hon fick ändå vandra vidare utan fortsatt smärta. Trots att det är svårt att det är svårt att gå skilda vägar.
Men jag vet inte om dom riktigt förstår det hela med James heller?. Dom tror säkert att han kommer vara en skit jobbig hund hela sitt liv. Men jag tycker han har blivit lugnare med mig än vad han var för bara några månader sedan. Visst han är fortfarande väldigt stor och han kan få för sig att dra till fortfarande i mellan åt så man är ju tvungen att vara berädd. Små hoppig fortfarande men värsta bitandet har ju gått över. Men visst när han försöker berätta något så kan det bli att han försöker nafsa eller bita. Men tycker han blivit mycket bättre och lyssnar bättre sen jag skaffa styp halsbandet.
Men som sagt är enormt svårt beslut. Jag behöver få lite tips och råd från andra gällande detta innan man tar beslut.
Jag älskar ju honom och det är ju jag som lärt han grunderna i uppfostran hittills. Och en hunds liv är ju något man lär ju sig själv något nytt varje dag och även hunden. Och det är ju alltid jobbiga dagar även med hundar. Men även så är det ju att man har väldigt bra dagar tillsammans också. Dom ger så mycket glädje och skratt och sällskap och kärlek och tröst.
Men sen är det ju även om jag skulle byta hund så hur är det om man skaffar ny och mindre. Hur är nästa individ liksom.
Och sen funderar man vad menas med mindre 20 kg eller ännu mindre liksom.
Asså det känns så extremt svårt.
Vill på samma gång inte göra mig av med James.
Men på samma gång skulle det vara skönt med mindre.
Men det är ju det när man redan bundit sig.
Men det bästa om nu syskonbarnens pappa skulle ta honom så vet jag att jag i alla fall kommer träffa honom fortfarande. Men ändå så skulle det vara svårt att skiljas.
Och Ronja menar på att vad sjutton man säljer ju inte sina barn eller byter ut sina barn. Och det har hon helt rätt i. Och James är ju som mitt barn och min lilla pälskling/älskling.
Tankarna rullar som ett hamster hjul.
Men jag vill inte förhasta mig.
Men jag sa även till ena föräldern att vad sjutton jag är inte den som vill begära barnvakt eller hundvakt eller hjälp. Jag är den som vill försöka klara mig själv så mycket som möjligt.
Men visst skulle bli lite svårt om man skulle behöva hundvakt vid rese tillfälle i bland eller sjukhus vistelser.
Men ändå inget jag planerar att ha ofta. Men dom har ju lite rätt där.
Och visst jag är lite rädd att dom som inte är så vana med stora och starka hundar och som är ovan med såna hundar inte ska gå ut med honom.
Så därför vågar man inte tillåta mina föräldrar gå ut med honom i risk på att dom kan ramla och göra sig illa. Men på samma gång så känns det som det är ju mitt ansvar och inte andras.
Men visst ibland kan det vara bra med att få lite hund hjälp i bland av andra.
Men råd och tips godtas gärna.
Från en förvirrad Kim

Min lilla bebis tänk att det skiljer 1 år i mellan bilderna.

Idag har jag känt av pollen allergin med snuva och andning. Men annars har denna säsong av pollen varit rätt skonsam för mig trots höga halter. Annars så doftar grönskan väldigt gott trots dofterna har varit starka idag.

Dagen har annars varit rätt okej trots lite märklig. Träffa nämligen på en viss person idag som behövde lite hjälp idag. Så idag tjänade jag 500kr för detta. Men det var det ändå värt tsnken på den sveda och värk han givit mig tidigare.

Känns lite som denna person är något krävade. Jag vet inte om person kemin är så jätte jätte bra i mellan oss så bra i mellan åt. Men känner personen inte i frågan så bra ännu. Men har varit ett par gånger som man bestämt träff så har han inte dygt upp och det har gjort mig irriterad. Men jag lovade att hjälpa till idag så då gör jag det.

Men i bland känns det som vad är sant som denna person pratar om. Tanken på att min tillit och förtroende är inte den starkaste sida från mig just nu. Så är jag rätt avvaktande och försiktig av mig.

Får se om vi fortsätter kontakten lika insentivt som tidigare. Men jag tror dock inte på att det kommer leda till något mer än bara vänskap. Känner absolut inga kärleks vibbar i alla fall.

Nej snart så är det dags för sista kvälls promenaden kring huset. Sen försöka sova igen.

Kram till er alla